”Att jag fick behandling med laser gjorde stor skillnad för mig, både psykiskt och fysiskt. Den var helt ovärderlig och ett mycket bättre sätt att lindra jämfört med smärtstillande tabletter”. Det berättar skådespelerskan Yohanna Idha, som just när karriären peakade drabbades av dubbla diskbråck och tvingades till steloperation. Laser och akupunktur gjorde skillnaden, berättar hon.
Yohanna strålar precis på det där sättet som man ser framför sig när man står inför ett möte med en karismatisk och framgångsrik skådespelerska. När hon möter upp på stationen i Eskilstuna för vidare transport till hennes och hennes mammas gemensamma gård utanför stan, känns det vid en första anblick till och med ofattbart att hennes fysiska mående på något sätt skulle ha kunnat vara ett hinder. Hon känns som hälsan själv, men skenet kan som bekant bedra.
Allt började när Yohanna var gravid och samtidigt arbetade som skolfotograf. I yrket ingår det att bära omkring på tung utrustning. Året var 2015 och livet lekte med allt vad det innebar av framtida planer för karriär och familjeliv. Träningen hade dessutom varit en del av hennes liv sedan barnsben, vilket färgat av sig på hennes filmroller.
– Det var nog omkring 60 kg jag bar omkring på om dagarna som skolfotograf. Det var dumt i mitt gravida tillstånd, kan jag tänka så här i efterhand. Jag började mer och mer känna hur det strålade ut smärta i ena benet och efter en tid hade jag väldigt ont. Barnmorskan sa att det nog var en klassisk foglossning och att de skulle sjukskriva mig. Senare, under själva förlossningen, blev det dock så illa att jag skrek rakt ut så fort de försökte lyfta mitt ben, berättar hon.
Tvingades ha stödkorsett vid krävande roller
Det skulle visa sig att det inte blev bättre för Yohanna efter förlossningen heller. Vid en undersökning hittade läkarna två stora diskbråck och de informerade om att det inte fanns någon tvekan om att de var tvungna att operera. Diskbråcken satt båda nere i ländryggen.
”Jag började inse det ohållbara i min situation”
– Det är så vid diskbråck att diskarna är alldeles platta och skaver mot varandra.”Vi hoppas att det blir bättre efter operationen” sa kirurgen till mig och jag tänkte i min tur att jag som var så vältränad naturligtvis skulle lösa detta. Operationen genomfördes och efteråt kände jag ändå någon slags tillförsikt. ”Nu när jag är opererad kan jag träna upp mig och komma i form igen”, tänkte jag direkt efter uppvaknandet. Jag var fast besluten att komma tillbaka i träning.
Men det gick inte riktigt som Yohanna ville. En lång och trög rehabilitering skulle komma att följa. Så fort hon gjorde en ansträngning som att springa eller lyfta någonting blev smärtan outhärdlig. Under ett drygt år av rehabilitering var läget på det här sättet för henne. Hon hade tidigare alltid ridit, sprungit, tränat hårt och den typen av filmroller hon haft var av den fysiskt krävande sorten med inslag av slagsmål och våldsam kamp.
– Det kändes jättetråkigt. Jag fick ofta ha en stödkorsett när jag skulle göra mina roller. Trots detta lyckades jag år 2018 spela in filmen ”Huntress”, en minst sagt fysiskt krävande roll som bland annat innebar att jag skulle slåss och springa runt med spjut i skogen. Där någonstans började jag inse det ohållbara i min situation. Från att jag tidigare mest haft ont vid ansträngning hade smärtan nu blivit konstant. Det hade börjat hugga i ryggen, istället för i benet där smärtan var tydligast i början. Känslan var nu att jag ständigt hade ett spjut rakt in i ryggen.
”Jag har så ont, mamma. Jag orkar inte.”
Det slutade med att Yohanna svimmade i trädgården hemma på gården i Eskilstuna.
– Det var fruktansvärt. Det hade gått så långt vid det här laget att jag inte ens kunde sitta längre. Istället bara vacklade jag fram. Precis innan jag svimmade såg jag på min mamma och erkände för första gången sedan allt började: ”Jag har så ont, mamma. Jag orkar inte.”
Trodde inte att laser kunde hjälpa
Nu blev det svart. Yohanna hade dessförinnan varit några gånger på vårdcentralen under rehabiliteringsåret. Där hade hon fått rådet att fortsätta röra på sig samt informationen att allt var som det skulle och att det var normalt med en lång rehabilitering.
– Eftersom de hade sagt så på vårdcentralen tänkte jag att det nog var jag som var ”töntig” och bara inbillade mig att något var väldigt fel. När jag nu kollapsat och kom in akut sa läkaren att hon misstänkte diskbråck men att hon skulle göra en röntgen för att vara säker. Jag fick sedan se plåtarna och blev helt förskräckt. Diskarna såg precis likadana ut som innan operationen.
– Diskarna var helt platta kan man säga. Det var också precis det läkaren hade pratat om inför operationen: Om diskarna inte reparerar sig blir det så att benen skaver mot varandra och det är det som ger den enorma smärtan. Vid det här laget kunde jag knappt ens stå upp.
Nu ville man på sjukhuset göra en akut steloperation. Yohanna var trots sitt tillstånd väldigt tveksam. Åtminstone ville hon inte genomföra en sådan operation där och då utan i så fall på en ryggkirurgisk specialistklinik som hon kände till. På sjukhuset sa de att hon naturligtvis fick tillåtelse att gå hem, fundera och se om det skulle bli bättre, även om de inte trodde det.
– Min tanke var att istället ringa till den ryggkirurgiska kliniken när jag kom hem. Jag var dock fortfarande tveksam till steloperationen överhuvudtaget, eftersom jag insåg att rehabiliteringstiden skulle komma att bli lång.
– Det var då mamma berättade att hon skulle boka en tid hos Eva-Marie Janelo, som behandlar med en unik kombination av medicinsk laser och laserakupunktur. Jag visste att Eva-Marie hade hjälpt mamma med en rad olika besvär vid det laget. Jag hade faktiskt inte tyckt att det här med laserbehandling verkade särskilt flummigt när mamma berättade. Däremot trodde jag ärligt talat inte att behandlingen skulle hjälpa i mitt fall. Jag hade nästan gett upp efter lång tid av smärta.
– Samtidigt såg jag vilken stor skillnad Eva-Marie och hennes laser hade gjort för min mamma. Det var utan tvekan värt ett försök!
Nerver låg i kläm
Yohanna kom till laserterapeut Eva-Marie, som ärligt sa att hon inte visste om Yohanna skulle bli bättre, men också att hon tycktes ha rätt vilja och att möjligheten att få lindring därför fanns
– Redan efter första behandlingen med laser hade jag inte alls samma smärta. Jag kunde bland annat resa på mig utan större ansträngning. Vi behandlade sedan mellan maj och juli 2019. Två gånger i veckan i början och sedan med stegvis lägre frekvens. Hon använde både laserakupunktur, klassisk akupunktur och lokal laserbehandling på mig enligt hennes alldeles egna metod. Samtidigt fortsatte jag att bli bättre och bättre. Det kändes fantastiskt, vilken lättnad!
Förvåningen var också stor när Yohanna gjorde en ny röntgen vid ett återbesök i juli 2019. Det visade sig nämligen att ett av de två diskbråcken var helt borta. Hon är helt övertygad av att den drastiska förbättringen enbart hade att göra med att hon fått behandling hos Eva-Marie.
– Detta diskbråck hade alltså gått ihop helt. Även det andra var bättre men var inte helt läkt och fortfarande ganska stort. Upprymd av att jag kände mig så mycket bättre tänkte jag återigen att jag med hjälp av Eva-Marie skulle få ordning även på detta.
Nu berättade dock kirurgen för Yohanna att hennes nerver låg helt och hållet i kläm när det gällde det andra diskbråcket. Det innebar en stor risk, förklarade han. ”Minsta felsteg och du kan bli förlamad”, sa läkaren medan världen rasade samman Yohanna ännu en gång, och hon var naturligtvis snabb med att berätta för Eva-Marie vad kirurgen hade sagt till henne.
”Jag fick även hjälp med mina känslor”
– Hon är så otroligt kunnig och engagerad och fungerar även som en psykolog för sina klienter. När jag hade berättat tvekade hon inte utan sa att jag naturligtvis skulle genomföra operationen. ”Jag finns här för dig när du väl är opererad”, fortsatte hon och lyckades därmed lugna ner mig ännu en gång. Samtidigt är jag ganska säker på att jag hade kunnat lösa problemet med det andra diskbråcket också om jag hade kommit tidigare till Eva-Marie, berättar Yohanna, som lyssnade på Eva-Maries råd och genomförde operationen.
– Vad som då hände var att smärthanteringen och rehabiliteringen gick så otroligt mycket snabbare än efter första operationen. Det kändes nästan magiskt! Redan en timme efter första behandlingen var smärtbilden en helt annan. Magiskt var också det där med ärrbildningen, att jag rent fysiskt kunde se hur ärret gick tillbaka och blev mindre rött. Sedan har vi som sagt det psykologiska. Jag var ju så ledsen över att behöva operera mig igen men hos Eva-Marie fick jag även hjälp med mina känslor kring detta. Hon var väldigt lugnande, berättar Yohanna.
Laser hjälpte bättre än morfintabletter
På sjukhuset hade de sagt att man aldrig riktigt kan veta hur det ska gå efter en steloperation. Man måste själv känna efter och man får aldrig ge upp. Att i en sådan situation även få hjälp med det psykologiska är naturligtvis guld värt. Ett halvår efter steloperationen mådde Yohanna riktigt bra igen och ingen som hon mötte kunde ens förstå att hon hade opererat sig.
Även på kirurgen var de fascinerade när Yohanna kom på återbesök. ”Wow, du är jätteåterställd”, sa de efter undersökningen.
”Själva behandlingen är enbart behaglig”
– Nu har det gått två år. Jag fick väldigt starka smärtstillande läkemedel efter ingreppet men de behöver jag inte ens ta längre. Ärrbildningarna kan förvisso fortfarande kännas ibland. Exempelvis är det svårt att köra bil långa sträckor eller att överhuvudtaget sitta under lång tid i sträck. Men det är marginellt jämfört med de risker som trots allt finns med en steloperation. Skillnaden i rehabilitering mellan första och andra operationen var ett och ett halvt år och jag skulle säga att jag är återställd till åtminstone 98 procent, sprudlar Yohanna.
– Jag är ju en extremt fysiskt aktiv person i grunden och nu tränar jag intensivt varje dag igen, precis som jag gjorde innan mina ryggproblem började. Jämför detta med rehabiliteringen efter första operationen, då jag varken kunde lyfta, springa eller hoppa. Skillnaden är enorm. Jag är tillbaka med besked!
– Att jag fick behandling med laser gjorde enormt stor skillnad för mig, både psykiskt och fysiskt. Det var helt ovärderligt och ett mycket bättre sätt att lindra min smärta jämfört med exempelvis morfintabletter som man blir helt flummig i huvudet av. Efter en laserbehandling är man helt klar i skallen och själva behandlingen är enbart behaglig. Jag är tillbaka med full kraft i mina yrken som skådespelare och fotograf. Det känns otroligt skönt, avslutar Yohanna Idha.
Text: Mats Holmström
