Personer med fetma som opererats med fetmakirurgi har minst 50 procents minskad risk att drabbas av njursvikt. Det visar en studie från Sahlgrenska akademin.
– Njursvikt kan kräva dialys eller njurtransplantation och får betraktas som en av flera svåra följdsjukdomar som fetma kan ge upphov till, berättar Per-Arne Svensson, docent i molekylär medicin och forskare inom fetma, diabetes och kardiovaskulär sjukdom.
Forskningsprojektet Swedish Obese Subjects, SOS, leds från Sahlgrenska akademin och har i flera uppmärksammade studier påvisat fetmakirurgins hälsovinster. Det har bland annat handlat om att förhindra utvecklingen av diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar samt minska förekomsten av vissa cancerformer.
Fetmakirurgi kan förhindra förvärrad njursjukdom
I den aktuella studien har forskarna undersökt risken för kronisk njursvikt hos cirka 2 000 patienter som genomgått fetmakirurgi, och jämfört dessa med en lika stor grupp patienter med fetma som istället fått sedvanlig behandling för fetma i primärvården.
Resultaten visar att fetmaoperation minskar risken för kronisk njursvikt med minst 50 procent. Studien har möjliggjorts genom en kombination av SOS-studiens långa uppföljningstid, upp till 26 år, och tillgången till svenska sjukvårdsregister.
Studien visar även att den skyddande effekten av fetmaoperationer är som mest påtaglig hos patienter med mycket proteiner i urinen, vilket tyder på njurpåverkan. Detta indikerar att fetmakirurgi kan förhindra att patienter med njurpåverkan får förvärrad njursjukdom och i värsta fall njursvikt.
Första studien som påvisar minskad förekomst av njursvikt
Sammantaget gör fynden i studien att även njursvikt nu kan adderas till de sjukdomar som kan förhindras med fetmakirurgi.
– Även om tidigare studier, ofta med kortare uppföljningstid, har påvisat att fetmakirurgi minskar njurskador och påverkar njurfunktionen positivt, har vi i denna studie för första gången påvisat att detta även leder till minskad förekomst av kronisk njursvikt, konstaterar Per-Arne Svensson.
Fakta: Studien är publicerad i tidskriften International Journal of Obesity.
Källa och foto: Sahlgrenska akademin
