Emma Holmgren fick ett chefsjobb inom äldreomsorgen och pluggade samtidigt på universitetet. Hon tyckte att 2013 var hennes bästa år någonsin men på semestern brast det och utmattningssyndrom var ett faktum. Idag driver hon eget bokförlag med huvudfokus på stress och gav själv ut succéboken ”Våga vara rädd – En bok om utmattningssyndrom” efter ett års sjukskrivning.
Stress är den främsta orsaken till sjukskrivning i Sverige. Bakom statistiken finns helt vanliga människor som trodde att de aldrig skulle drabbas. Den senaste boken från Emma Holmgrens förlag är antologin ”Utmattad – En novellsamling om stress” och här delar tjugofyra novellskrivare med sig av sin historia och ger läsaren en unik inblick i utmattningssyndromets verklighet.
– Det finns ett enormt behov av igenkänning. Jag fick in ett stort antal noveller efter att jag efterlyst berättelser i sociala medier, berättar Emma Holmgren.
Livspusslet gav stressymptom
Emmas egen historia som ledde till boken ”Våga vara rädd – En bok om utmattningssyndrom” fick stor spridning i samband med att boken släpptes 2014. Sannolikt på grund av just igenkänningsfaktorn i att hon egentligen kände flera varningsklockor ringa men valde att fortsätta ”gasa”.
– Jag är i grunden undersköterska och har alltid haft ett stort engagemang för äldrevården och våra äldres livsvillkor. Jag började plugga på universitetet för att kunna söka arbete som enhetschef. För att se hur jag låg till sökte jag en sådan tjänst när jag fortfarande hade två års halvtidsstudier kvar. Till min stora förvåning fick jag tjänsten.
– Det var verkligen helt oväntat och jag såg det som en fantastisk möjlighet. Kravet var att jag skulle slutföra min examen vid sidan om. I praktiken innebar det att jag gick ner i tid men hade lika mycket att göra. Samtidigt skulle min enhet omorganiseras, byggas om och det skulle genomföras en flytt. Byggmöten och planering tog tid samtidigt som det fanns en stor oro hos både brukare och personal. På mina lediga fredagar skulle jag studera. Jag var också mycket ensam med våra två barn då min man var borta ofta i arbetet, berättar Emma.
Fick diagnosen utmattningssyndrom under solsemestern
Snart började Emma känna flera av de klassiska symptomen för utmattning. Men hon ignorerade dem så länge det gick. Inte minst för att en efterlängtad semesterresa till Grekland med familjen hägrade om bara några månader.
Jag började dock själv inse att något inte stämde. Jag kände ofta tryck över bröstet, hade problem med magen, benet kunde domna bort och jag hade svårt att gå ner i varv. Min man märkte också att jag inte var mig lik. Så jag gick till Vårdcentralen. Men man kunde inte hitta något uppenbart samband mellan mina symptom. Själv trodde jag inte att jag kunde drabbas av stress eller utmattning eftersom jag trivdes så bra med det jag gjorde.
Sista månaden innan semestern kände Emma ett ökande tryck över bröstet men hon höll ut. Snart skulle hon ju få slappna av i solen. Men när det väl var dags att resa fick hon en ångestattack redan på flygplatsen.
– Och jag som aldrig varit flygrädd innan. Det här fick dock inte styra, jag skulle bara iväg och barnen var förväntansfulla så jag försökte för deras skull. Men ärligt talat, när jag väl var på plats trodde jag aldrig att jag skulle komma hem igen. Så sjuk kände jag mig, berättar Emma.
Utmattningssyndrom kallades tidigare utbrändhet
Det blev mycket riktigt ohållbart och efter fyra dagar sökte hon upp läkare på plats i Grekland.
– Det visade sig att jag var den tredje mamman som kom in med samma symptom den veckan. Här fick jag för första gången diagnosen stress och utmattning. Jag gick till Vårdcentralen direkt när jag kom hem till Sverige och nu konstaterade man begynnande utmattningssyndrom.
Visst hade jag hört talas om uttryck som utbrändhet och att gå in i väggen. Men det var ingenting jag kopplade till ordet utmattningssyndrom, uttrycket användes inte så mycket i det vardagliga språket ännu. Men jag tycker det är bra att sjukdomen fått ett namn som ger den tyngd och under min sjukdomstid har jag därför aldrig kallat mig för utbränd.
Det blev flera vändor hos vården och Emma blev sjukskriven i omgångar i sammanlagt ett år. Hon konstaterar att det handlar om en hård kamp men också att det är en kamp som många kan vinna när man väl hamnar rätt i vården och själv lär sig vad som är viktigt.
Träffade många olika läkare
Vilken vård man får handlar också om var man bor. Jag bor i en liten stad men jag tror att kunskapen överlag behöver bli bättre. Under min resa träffade jag många läkare. Jag hade ingen som följde upp mig och var inte kopplad till någon stressmottagning. Jag tackade också nej till antidepressiva mediciner eftersom jag så tydligt kände att jag inte var deprimerad.
– Jag är inte emot dessa mediciner och det är vanligt att man får en depression som en följd av utmattning och stress. Men just utmattningssyndrom handlar om förändringar i hjärnan som i sig inte går att medicinera bort, förklarar Emma.
Att tänka på att vila hjärnan är också ett av de råd som Emma vill dela med sig av till andra som drabbats av utmattningssyndrom eller är i riskzonen.
”Det kan vara en kraftansträngning att bara gå upp för en trappa”
– Behandling av det här tillståndet är svårt och det är också lite dubbelt. Till exempel det här med motion; visst är det bra att röra på sig men många av oss som drabbats av utmattningssyndrom har under den värsta perioden svårt att ta oss ut överhuvudtaget och det kan vara en kraftansträngning att gå upp för en trappa.
Man måste sänka kraven. Fysisk aktivitet kanske får vara att bara gå ut i trädgården under en period och sedan övergå till korta promenader. Att vila hjärnan kan t.ex. betyda att inte vara tillgänglig eller uppkopplad hela tiden. Att säga nej och sätta gränser för sig själv även om det bär emot. Det är min erfarenhet. En annan sak som hjälp mig är avslappning genom att lära mig medveten andning. Jag skulle vilja påstå att jag har andats mig igenom min ångest under de värsta perioderna.
Större kunskap och bättre bemötande i framtiden
Att acceptera att man är sjuk är kanske det svåraste, men också det viktigaste av allt, menar Emma som vill att böckerna ger stöd och större förståelse till de som drabbas. Hon hoppas också att de fungerar förebyggande och kunskapsspridande till samhället i stort.
– Min förhoppning är att forskningen kring stress och utmattningssyndrom växer i omfång och att mitt förlag kan bidra till större kunskap och ett bättre bemötande i framtiden. Vårt samhälle är i behov av större förståelse och mer kunskap när det gäller stressrelaterad ohälsa, avslutar Emma Holmgren.
