Vävnadsprover från levern kan i de flesta fall ersättas av en smärtfri magnetkameraundersökning för att få reda på om en person har fettlever. Det menar forskare vid Linköpings universitet. De anser också att den nuvarande gränsen för vad som räknas som normal mängd fett i levern bör sänkas.
Överskottsenergi från mat och dryck kan, förutom att lagras i fettceller, också sparas som fett i levern. Fettlever har länge förknippats med ett ohälsosamt stort alkoholintag. Men det finns också en nära koppling til övervikt, och tillståndet kallas då non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD.
Ungefär en av fyra vuxna i Sverige har NAFLD, många utan att veta om det. Fettlever upptäcks ofta som ett sidofynd när personer söker vård för något annat och blodprover tyder på att levern är påverkad av något. Majoriteten av dem som har fettlever kommer inte att få nedsatt leverfunktion. Men hos en del personer med fettlever bildas ärrvävnad, som kan utvecklas till skrumplever, ett allvarligt medicinskt tillstånd där svåra komplikationer kan uppkomma.
Diagnosen fettlever ställs vanligen genom biopsi
Standardundersökningen för att ställa diagnosen fettlever är att ta vävnadsprov, eller biopsi, från levern. En läkare granskar levervävnaden i mikroskop och bedömer andelen fett. Eftersom biopsiprovtagningen kan vara obehaglig för patienten och det finns en liten risk för blödningskomplikationer, strävar forskare efter att utveckla avbildande undersökningar som inte kräver ett stick i levern.
I studien ville forskarna ta reda på noggrannheten för magnetkameraundersökning av fettlever genom att jämföra metoden med vävnadsbiopsi. I studien ingick 94 personer som utreddes för förhöjda leverenzymnivåer i blodet. Magnetkameran kan mäta hur många procent av leverns vikt som består av fett, även vid små mängder. I dag används ofta fem procent fett i levern som gräns för vad som räknas som fettlever vid magnetkameraundersökning.
Ökad träffsäkerhet med magnetkamera
– Men vi vet att en del personer som har mindre än fem procent fett i levern ändå får leverskador. I vår studie visar vi att alla de som enligt magnetkameraundersökningen hade bara tre procent fett i levern bedömdes ha fettlever när vi tittade på vävnadsbiopsin. En sänkning av gränsen till tre procent fett medför fortfarande 100 procent träffsäkerhet, säger Stergios Kechagias, professor i internmedicin vid Institutionen för medicin och hälsa och överläkare vid mag-tarmmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Vi kommer att hitta betydligt fler som har fettlever och som genom en skonsam undersökning får en förklaring till sina förhöjda levervärden.
Ökar riken för hjärt-kärlsjuksomar och diabetes
Fettlever ökar risken att få diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Den goda nyheten är att mängden fett i levern kan minskas med förändringar i livsstilen och då sänks även sjukdomsrisken påtagligt. Med magnetkameraundersökning är det möjligt att följa även små förändringar i mängden fett i levern över tid, utan att behöva ta vävnadsprov från levern.
– Det här är ett bra exempel på forskning inom avancerad medicinsk fysik som ligger nära klinisk användning, säger Peter Lundberg, adjungerad professor i magnetresonansfysik vid institutionen för medicin och hälsa och knuten till Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering (CMIV), som har lett studien tillsammans med Stergios Kechagias.
Fakta: Studien som publiceras i tidskriften Gastroenterology är genomförd av forskare vid Linköpings universitet och Region Östergötland. Forskningen har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet, VINNOVA och ALF-medel från Region Östergötland.
Källa: Pressinformation frän Linköpings universitet
