Makeup-artisten och koreografen Olle Johansson älskar sitt arbete. Som mest hade han fyra jobb samtidigt, inklusive nattjobb på hotell. Men i februari -98 sa kroppen ifrån och stroke var ett faktum. ”Jag blev tvungen att revidera mig själv och mitt liv – men för mig blev det en förändring till det bättre”, berättar han.
Olle är i grunden dansare men började som makeup-artist och lärare redan på 60-talet då han även inledde en karriär i teatervärlden som regissör och koreograf. Världen har varit hans arbetsplats sedan dess och framgångarna har radat upp sig.
Men i slutet på 90-talet tog Olles hysteriska arbetstempo till slut ut sin rätt.
”Jag hörde telefonen men kunde inte prata”
– Ja, 1993 startade jag mitt eget företag och jobbade samtidigt på en agentur och som hotellportier på nätterna. Sedan började jag även på Expressen så jag hade under flera år fyra olika jobb och var nästan aldrig ledig mer än några timmar i sträck.
– Man kan säga att det höll fram till slutet av februari 1998, då jag fick min stroke. Den dagen hade jag jobbat på Expressen, skulle hem en snabbis och ta hand om blommorna, ta ett bad och ladda inför nästa dag då jag skulle jobba som lärare. Klockan skulle ringa klockan 06:00.
Olle, som hade känt sig konstig under kvällen utan att uppleva några specifika symtom, förstod dock ingenting när telefonen ringde morgonen efter.
Stroke konstaterades på sjukhuset
– Jag hörde att telefonen ringde men kände att jag inte kunde prata överhuvudtaget och jag förstod inte hur det fungerade att svara. Det var min chef på skolan som ringde. Han visste hur plikttrogen jag alltid är men nu kom eleverna inte in på skolan eftersom jag inte var där.
Inte förrän klockan ett på dagen lyfte jag på luren men det gick fortfarande inte att prata. Min chef hörde bara hur jag andades och blev självklart livrädd. De kom hem till mig i ilfart och jag lyckades öppna dörren. De ringde till min mamma och till ambulans. Först fick jag det klassiska rådet att ”ta en Alvedon och gå och lägga mig igen”, men efter flera samtal lyckades vi få dem att skicka en ambulans..
Väl på sjukhuset gick det dock snabbt. Skiktröntgen och andra undersökningar genomfördes och det konstaterades att det var stroke som Olle drabbats av.
Fick lära sig läsa och skriva på nytt
– Jag var sedan fortsatt oförmögen att prata i två månader och blev kvar sammanlagt tre månader på sjukhuset. De hade undersökt vad som hade blivit skadat då min stroke hade satt sig på flera ställen. Svårigheterna för mig hade satt sig på just talcentrum, så att läsa och skriva har jag fått lära mig från början sedan dess. Men ingenting av minnet var förstört, det var förstås en tröst mitt i allt kaos.
– Fascinerande i sammanhanget är att de problem jag hade som barn, exempelvis med bokstäverna b och p, kom tillbaka. Och fortfarande idag börjar jag prata engelska först när jag är stressad, jag måste vänta ett tag innan svenskan kommer till mig. Det här kan givetvis missförstås av människor man möter.
Olle kämpade sig stegvis tillbaka men har idag, som 62-åring, ett helt annat upplägg för att inte råka ut för ännu en stroke. I grunden jobbar han halvtid som makeup-artist och lärare samt tar frilansuppdrag gällande makeup, regi och koreografi för olika evenemang och artister.
Vändningen kom när Olle fyllt 60
– Jag älskar fortfarande mitt jobb, som ju handlar om att göra folk glada och entusiasmera dem. När jag återhämtat mig från min stroke återgick jag också till ett högt arbetstempo. Från 2002 och några år framåt blev det extremt långa dagar och även helger, berättar Olle.
Vändningen kom när han fyllde 60 och dessutom började inse att hans stroke faktiskt gjort honom till en mer harmonisk människa på flera sätt.
För att använda en klyscha så är man ju inte 20 längre, även om jag haft nytta av min starka dansarkropp under rehabiliteringen. Jag tränar fortfarande varannan dag och tänker på vad jag äter. Vid 60 började jag hur som helst fundera över varför jag egentligen jobbade så mycket och kom fram till att det var dags att göra någonting åt det hysteriska tempot.
”Jag har förändrats till det bättre efter min stroke”
– Samtidigt har jag, efter min stroke och i takt med att jag dragit ner på tempot, förändrats mycket i positiv mening. När jag haft tid att revidera mig själv och mitt liv har jag insett att jag innan min stroke var en väldigt otålig och dömande person. Idag tar jag ofta fram min låda med gamla bilder och funderar över hur jag var då, hur jag kände jag mig.
Vilken är den största förändringen?
Vartefter jag började återhämta mig och kunde prata igen märkte jag att jag inte alls är lika dömande, jag blev mer förlåtande mot andra och även mot mig själv. Jag blev en ödmjukare person helt enkelt. Det blev alltså en drastisk förändring, inte minst i min personlighet.
– Det fick mig att hoppa av Expresståget och ta ett vanligt tåg istället, säger Olle Johansson.
Text: Mats Holmström
