Anna Palm är överläkare vid kvinnokliniken och ungdomsmottagningen i Sundsvall. Hon har genomfört en studie som visar att över hälften av de unga kvinnor som kommer till ungdomsmottagningen har utsatts för någon typ av våld. Studien visar också en tydlig koppling till psykisk ohälsa bland dem som utsatts.
Studien utgör Anna Palms doktorsavhandling som hon disputerade med den 12 januari i år. Studien har genomförts vid ungdomsmottagningarna i Västernorrland och totalt 1 051 kvinnor mellan 15 och 22 år har deltagit. Alla som kom till mottagningen tillfrågades att delta under studieperioden och 73 procent tackade ja.
De flesta sökte inte för psykisk ohälsa
– Ja, vi frågade alla och 85 procent av dessa sökte till barnmorskan angående exempelvis p-piller, rådgivning, testning för könssjukdomar eller mensvärk. Nästan alla kom alltså av helt andra anledningar än psykisk ohälsa. I jämförelser med gymnasieskolor har vi också sett att denna fördelning är representativ för unga kvinnor generellt. Endast 15 procent av kvinnorna sökte för någon form av psykisk ohälsa.
Det vi ser är att våldsutsatthet är väldigt vanligt bland ungdomar. 56 procent berättade att de någon gång varit med om psykiskt, fysiskt eller sexualiserat våld eller att de upplevt våld inom familjen. 10 procent berättade också att de utsatts för våldtäkt eller våldtäktsförsök.
– Något som också förvånade mig var att den grupp som är icke-hetero eller osäkra på sin sexualitet var dubbelt så utsatt som de andra. Det är anmärkningsvärt att det ska behöva vara så i dagens moderna samhälle, berättar Anna Palm.
Man berättar inte för vuxna
En anledning till att de här problemen många gånger inte når vården är enligt Anna att man som ung kvinna sällan berättar om våldsutsatthet för de personer man möter inom sjukvården eller för andra vuxna.
– Nej, om man berättar överhuvudtaget så är det för andra ungdomar, det här är något som är dolt för vuxenvärlden.
– Dessutom är det så att hälften av de våldsutsatta har utsatts för flera olika typer av våld och ofta är det återkommande. De kvinnorna mår mycket dåligt psykiskt medan de som inte utsatts alls uppskattar sin hälsa som väldigt bra, konstaterar Anna Palm.
Svårt att veta var gränsen går
Kopplingen till psykisk ohälsa är alltså tydlig bland studiedeltagarna som tillfrågats specifikt om huruvida de utsatts för någon form av våld. Symtomen visar sig i form av exempelvis självmordstankar, självskadebeteende och posttraumatiska stressymptom. De unga kvinnorna är heller inte alltid medvetna om att de utsatts för våld innan de får frågan på mottagningen.
– Så är det faktiskt. De uppmärksammade jag inte minst när jag gjorde en separat intervjustudie med 15 av de deltagande kvinnorna.
När våld är en del av vardagen är det svårt att veta var gränserna går. Vad är exempelvis bara ett skämt? Det kan också vara svårt att till exempel veta var gränsen för s.k. ”tjatsex” går. Det kan vara svårt även för vuxna men förstås ännu svårare för ungdomar att bedöma när det helt enkelt inte är ok längre.
Anna, att 56 procent av kvinnorna uppgav att de varit utsatta för psykiskt, fysiskt eller sexualiserat våld är en alarmerande hög siffra. Är detta något som ökat under senare år?
– Det vet man inte säkert men jag tror inte det. Det vi är mer medvetna om idag är däremot att ungdomar är de mest våldsutsatta. Och då framförallt av andra ungdomar, bekanta, kompisar, partners och så vidare. Och de utsatta berättar som sagt snarare för andra ungdomar än för vuxna.
– Vi ser dock att mobbing inte verkar ha ökat och att fysiskt våld inom familjen har minskat, sannolikt ett resultat av barnagalagen. Men generellt vet man alltså inte riktigt men jag tror inte det var färre våldsutsatta för 30 år sedan.
Du föreslår i din avhandling att man rutinmässigt frågar ungdomar om våldsutsatthet i deras kontakt med sjukvården. Är det ett sätt att få bukt med problemet att de här personerna oftast inte berättar om sina problem för vuxna?
– Ja, och just för att psykisk ohälsa är så kopplat till våldsutsatthet. De höga nivåer av psykisk ohälsa som min studie visar, samtidigt som ytterst få sökte av den anledningen, är ett tecken på det. Många hade ont i magen, huvudvärk eller gynekologiska besvär. Idag frågar man rutinmässigt om exempelvis rökning, alkohol och matvanor men eftersom våld har en så stark koppling till psykisk ohälsa så borde man fråga om det också. Risken är ju också stor att kvinnorna hamnar fel i vården om man inte vet vad symptomen i grunden beror på.
Vad är dina egna tankar om hur vi kan få den negativa trenden med ökande psykisk ohälsa att vända, oavsett grundorsaker?
– Svår fråga. Vi bedömer att psykisk ohälsa i allmänhet ökar men samtidigt att allvarliga tillstånd som schizofreni och självmord inte gör det. Social stress är ett område som det forskas mycket om för att försöka förstå bättre.
– Men oavsett grundorsaker till psykisk ohälsa är det viktigt att hitta personerna när de är unga. Chanserna att hjälpa och ge stöd åt de här personerna ökar ju tidigare vi fångar upp grundproblemet, säger Anna Palm.
Om studien: Alla som besökte ungdomsmottagningarna under studieperioden tillfrågades om att delta och1051 unga kvinnor (73% av de tillfrågade) tackade ja. Dessa lottades i två grupper. Hälften fick ett hälsosamtal där ungdomsmottagningens barnmorska eller kurator frågade om våldsutsatthet. Våldsutsatta erbjöds stöd och fortsatt samtalskontakt. Kvinnorna som lottats till den andra gruppen besvarade enkätfrågor om våldsutsatthet. 15 våldsutsatta ungdomar som fått hälsosamtal intervjuades fyra till fem månader efter samtalen. Ungdomarna beskrev att frågorna om våld hjälpt dem att sätta ord på vad de varit med om och att bearbeta händelserna. För en del hade frågorna lett till att de börjat i terapi eller avslutat en destruktiv relation. Studiedeltagarna tillfrågades i undersökningen också om alkoholkonsumtion.
