”När jag har ångest måste jag äta.”. Det är en kommentar som Ina Koppen, psykoterapeut med mottagning i Stockholm och Södertälje, ofta ställs inför. ”Ofta handlar det om känsloätande. Min drivkraft är att göra utmaningarna mer genomförbara vid ångest eller depression, berättar hon.
Ina kände tidigt att hon ville möta och hjälpa människor att må bättre. Till att börja med valde hon att göra det genom att fokusera på området kost och näring.
– Redan som ung var jag intresserad av psykologi, men även av näringslära. Jag utbildade mig till dietist, men efter en tid i detta yrke kände jag att jag inte kunde hjälpa mina patienter fullt ut. Många hade problem med att reglera känslor och ångest. ”Jag äter när jag är deppig”, eller ”när jag har ångest måste jag äta”, var kommentarer som jag ofta fick, berättar Ina.
– Det handlar ofta om känsloätande. Informationen om anpassad kost är inte alltid det viktiga utan mer hur man ska klara av att genomföra det. Jag tänkte att jag behövde lära mig KBT för att kunna hjälpa de här personerna bättre, berättar Ina.
KBT-utbildning kändes rätt
När landstinget senare erbjöd en basutbildning i KBT som vårdpersonal kunde söka var Ina därför inte sen att anmäla sig.
– Nej, den utbildningen hoppade jag på direkt, och det kändes omgående helt rätt. Jag blev inspirerad till att fortsätta med KBT, och då det visade sig att möjligheten fanns bestämde jag mig för att utbilda mig till psykoterapeut efter basutbildningen.
– Man måste då jobba med psykoterapi med handledning i två år innan man kan söka till den treåriga utbildningen till legitimerad psykoterapeut. Under denna tid jobbade jag halvtid som dietist och resten av tiden med psykoterapi. Det var spretigt ett tag men det gick. Kosten utgör dessutom en del även inom psykoterapin. Om du äter fel så påverkar det ditt psyke, förklarar Ina.
Sedan 2018 är Ina legitimerad psykoterapeut och har mottagningar i Stockholm och Södertälje. Idag finns hon också tillgänglig för digitala vårdmöten hos Hälsorapportens samarbetspartner MediCheck. I sina behandlingar använder hon sig förutom av KBT även av andra metoder för att kunna hjälpa sina patienter på ett optimalt sätt.
– Ja, KBT handlar om utveckling, och under samma paraply finns bland annat bland annat CFT (Compassionfokuserad terapi), och MCT (Metakognitiv terapi). MCT utvecklades till en början för att hjälpa personer med GAD, som bland annat kännetecknas av överdriven oro. I dag är MCT en behandlingsform som även används vid bland annat ångest och depression.
Utgår ifrån nuvarande situation
– Bland mina patienter är det väldigt vanligt med stress, utmattning, ångest, nedstämdhet och depression. Många har dålig självkänsla, har svårt att sätta gränser och kan vara väldigt kritiska mot sig själva. Oro och känsloätande är kopplat till detta. MCT går att tillämpa vid alla dessa tillstånd, så det är den metoden jag oftast använder, förklarar Ina.
Vid ett första samtal, fysiskt eller digitalt, gör Ina en bedömning om hur behandlingen ska läggas upp och vilka kognitiva övningar som ska tillämpas. Även om problemen ofta har sin grund långt tillbaka i tiden börjar hon med att utgå från personens nuvarande situation.
– Ja, många har haft sitt problem sedan en lång tid men det betyder inte alltid att man behöver fördjupa sig i vad som hänt tidigare. Ibland går vi tillbaka till grunden men oftast jobbar jag med det patienten står inför idag. Min första fråga är: ”Vad är det som gör att du kom hit?”. Under första mötet är jag också en ny person för patienten, som kanske inte vill berätta allt med en gång.
– Efter några möten blir det lättare och det kommer stegvis fram saker under resans gång. Antalet behandlingar som sedan behövs är väldigt olika, men generellt kan man kan komma långt med mellan 7–10 samtal. Dessutom, när man lärt sig de fokus- och/eller tankeövningar som vi jobbat med tillsammans så går det ofta bra att fortsätta själv.
Inas drivkraft, det hon brinner för i sitt yrke, har alltid varit själva mötet med patienten.
Psykisk ohälsa är en extra börda
– Det stämmer. Att möta olika typer av människor, prata om det viktiga i livet och kunna hjälpa dem vidare är väldigt givande. Går man omkring med en oro eller depression är det svårare att ta sig an livets utmaningar och det är lätt att sätta krokben för sig själv. Min drivkraft är att hjälpa dessa människor att minska sitt lidande. Livet är svårt ändå ibland, vi behöver inte en extra börda i form av psykisk ohälsa.
– En annan drivkraft för mig är att det också blir ringar på vattnet genom att behandlingen även påverkar patientens närstående. Det är glädjande att kunna hjälpa till på detta sätt. Det går också snabbt framåt inom psykoterapin. Behandlingar blir bättre och forskningen fortsätter.
Skillnaderna mellan att behandla patienter digitalt jämfört med fysiska möten är inte så stora enligt Ina. Framförallt inte när det gäller resultatet.
– Med digitala möten blir vården mer tillgänglig. Visst finns det utmaningar, jag behöver till exempel ställa fler frågor och utforska på ett lite annat sätt jämfört med när vi är i samma rum, och jag får vara lite mer uppfinningsrik vid en del av övningarna. Men min erfarenhet är att patienter blir hjälpta oavsett om mötet sker fysiskt eller digitalt.
–Inom den fysiska vården finns dock fortfarande mindre personal för psykisk ohälsa än vad som skulle behövas. Det gör att många som mår dåligt ändå hamnar hos den medicinska vården. Jag hoppas att mer resurser läggs på att ändra på den situationen, avslutar Ina Koppen.
Läs mer om psykisk hälsa/ohälsa hos Hälsorapporten här
Text: Mats Holmström
Foto: Privat
