När det kommer till att göra oss friska spelar våra förväntningar och tro en stor roll, något man också brukar kalla för placebo. Ordet placebo upplever jag dock i vården som förknippat med något negativt, vilket jag kan tycka är synd.
Författarens introduktion: Jag heter Cecilia Lind, är leg. sjukgymnast med ett särskilt intresse för smärta. Detta på grund av att jag själv varit smärtpatient under ca 20 år och därmed känner extra för den typen av patienter. Jag har en bakgrund som dansare och träning/rörelse ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer fortsättningsvis skriva inlägg om allt mellan himmel och jord men som har en anknytning till tillfrisknande. Jag vill gärna höja lite obekväma frågor och sticka ut hakan lite. Har ni tankar eller frågor som ni önskar att jag tar upp så maila mig gärna på cecilia@halsorapporten.nu.
Placebo är inte overksamt – tvärtom!
På ett sätt kan jag förstå att ordet placebo uppfattas negativt, då man till exempel i forskningssammanhang gärna vill se att en metod har en bättre effekt än placebo, det vill säga en verksam mekanism som är utöver placeboeffekten. Men det är just det som är grejen, placebo är inte overksamt, tvärtom! När våra förväntningar och tro på vår förmåga att tillfriskna, eller på att metoden/behandlingen som vi genomgår kommer att lyckas, så är det mycket större chans att det blir som vi tror.
Det är vår förmåga att självläka som stimuleras. Det innebär också att placeboeffekten inte har några negativa bieffekter, att det är säkert och extremt kostnadseffektivt. Och det är ju toppen! Vår tro på att vi kan bli friska, att vi kommer att bli hjälpta av en viss behandling/metod – placeboeffekten helt enkelt – kan påverkas av en rad olika faktorer, såsom till exempel interiör, bemötande, lukt, färg, belysning, klädval och, musik. Allt kan hjälpa till att få någon att må lite bättre och ha en förväntan om att här kommer jag att få hjälp och bli bra. Allt detta är inte särskilt dyrt att införa eller genomföra.
Ta tillvara på placeboeffekten
Jag kan tycka att vården borde se till att stimulera placeboeffekten till max, men självklart utan att luras eller fara med osanning. Och att man dessutom ska behandla med verksamma metoder/behandlingar. För då borde man ju få den mest effektiva vården, både sett till resultat och till det ekonomiska.
Jag kan även tycka att det i en vårdgivares utbildning skulle ges tid för att utbildas i hur man bäst tar tillvara placeboeffekten, både i bemötande och omkringliggande faktorer i miljön. Att man aktivt och medvetet skulle använda dess positiva effekter och omfamna det i både praktik och klinik.
För det finns även något som kallas nocebo. Det är motsatsen till placebo. Det vill säga att ens förväntningar och tro på att man blir sjuk också gör en det. Det påverkas också av bemötande, miljö och andra omkringliggande faktorer.
Arbetar man alltså inte medvetet med att ta tillvara på och maximera placeboeffekterna så kanske det finns nocebofaktorer som inverkar negativt på den vård jag ger, fastän jag gör allt det som står i Socialstyrelsen regler och riktlinjer och jobbar stenhårt för att ta tillvara på den senaste evidensen.
Deprimerande vårdenheter
För i ärlighetens namn finns det många vårdenheter som man blir deprimerad av att besöka, både på grund av miljö och bemötande. Hur stor chans är det att man då känner sig säker på att bli frisk och därför kryar på sig?
Det går att påverka människor att må bättre och att må sämre, och detta utan att ens utföra några behandlingar. Jag kan därför tycka att det finns mycket att vinna på att sluta se placebo som något dåligt som smutsar ned forskningsresultat.
Skulle det inte istället vara spännande att se hur en vårdenhet där alla möjligheter att ta tillvara på placeboeffekten varit utnyttjad till max både vad det gäller personal, miljö och andra kringliggande faktorer, påverkar patienternas tillfrisknande, trots att man i övrigt jobbar med vården precis som andra vårdenheter? Och sedan jämföra med en likadan enhet som inte gjort det?
