Personer med högt BMI har inte en högre risk att drabbas av hjärtinfarkt. Det visar en uppmärksammad studie som är genomförd av forskare vid Umeå universitet.
Studien innefattade 4 046 genetiskt identiska tvillingpar med olika mängd kroppsfett och visar alltså att tvillingar med högre Body Mass Index (BMI), som ett mått på fetma, inte har högre risk att drabbas av hjärtinfarkt och död. Däremot visade sig ett högra BMI vara förenligt med en högre risk för typ 2-diabetes. Studien publicerades igår i JAMA Internal Medicine.
– Resultaten talar för att livsstilsförändringar som minskar graden av fetma inte har någon effekt på risken för död och hjärtinfarkt, vilket går kraftigt emot det paradigm som finns vad gäller riskerna med fetma, säger Peter Nordström, som är forskare vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
– Men studien visar en stark association mellan fetma och diabetes, vilket talar för att hälsofrämjande interventioner för viktminskning kan vara mer effektiva mot diabetes än mot hjärtinfarkt och mortalitet.
I kohortstudien har Peter Nordström och forskarkollegor vid Umeå universitet jämfört 4 046 s.k. monozygota tvillingpar. Samtliga tvillingar i studien skilde sig åt vad gäller graden av kroppsfett, mätt i BMI. Syskonpar med identiska gener men olika BMI utgör en unik möjlighet för forskare att utvärdera fetma-relaterade hälsorisker som inte kan härledas till genetiska faktorer.
Under en uppföljningsperiod på i genomsnitt 12,4 år jämfördes skillnader mellan tvillingarna vad gäller risk för död, hjärtinfarkt och typ 2-diabetes. Resultaten visade tydligt att tvillingar med högre BMI inte hade en större risk för död och hjärtinfarkt jämfört med sina smalare tvillingsyskon. Däremot hade tvillingar med högre BMI en större risk att utveckla typ 2-diabetes.
Fakta: Studien, som beskrivs artikeln Risks of Myocardinal Infarction, Death, and Diabetes in Identical Twin Pairs With Different Body Mass Index, är baserad på det svenska nationella registret över monozygota tvillingar (enäggstvillingar). Tvillingparens medianålder var 57,5 och deltagarna hade ett åldersspann på 42-92. Kohortstudien gjordes mellan 1998 och 2003, med uppföljningar gällande incidenter av död, hjärtinfarkt och diabetes under en tioårsperiod fram till 2013. En begränsning i studien är att vikt och längd (de värden som utgör BMI) var självrapporterade.
Länk till studien i JAMA Internal Medicine här
Källa: Pressinformation från Umeå universitet
