Det tog 10 år för Nadja Öström att få diagnoserna Hashimoto och Hypotyreos, sköldkörtelsjukdomarna som drabbar och orsakar lidande för tusentals kvinnor varje år. Efter ytterligare flera år fick hon till slut rätt medicinering och idag är hon såväl kostrådgivare som ordförande i Sköldkörtelföreningen, där hon verkar för att andra kvinnor ska slippa uppleva en lika lång och slitsam resa som hon själv.
Redan 1996 var frisören och egna företagaren Nadja Öström pionjär inom ammoniakfri hårvård och som person är hon i grunden ett hälsointresserat energiknippe. Men strax efter millennieskiftet började problemen som skulle visa sig ta lång tid att komma till rätta med, och som under långa perioder gjorde att hon inte längre kände igen sig själv och många gånger var på väg att ge upp.
– Det började med att jag hade haft hemsk huvudvärk, jag sov jättemycket och hade rejäla spänningar i nacken under en längre tid varför jag uppsökte både läkare och naprapat. Det resulterade i att jag fick gå en gång i veckan till en massör för att lätta på de värsta spänningarna i nacken, en massör som jag faktiskt går till ibland än idag då nacken fortfarande är ett problem, berättar Nadja.
Men det skulle bli värre. När Nadja var ute och körde bil drabbades hon plötsligt av en panikångestattack.
– Redan innan detta hade jag börjat känna inre skakningar som jag troligen helt felaktigt tolkade som blodsockerfall vilket jag löste med att äta druvsocker. Men nu började hjärtat slå i världens hastighet. Jag mådde verkligen jättedåligt vilket tvingade mig att köra av vid nästa avfart och ringa 112 och jag hamnade sedan på akuten. I ambulansen började jag frysa och var väl i något chocktillstånd, jag hade aldrig varit med om något liknande. Det visade sig sedan att det inte var något fel på hjärtat vilket lugnade mig något. Läkaren frågade om hade haft ”mycket omkring mig”, konstaterade att jag hade lite mycket av vita blodkroppar, sjukskrev mig och rekommenderade ett antal psykologer, berättar Nadja Öström.
Under senare år har Nadja förstått att det sannolikt var i samband med panikångestattacken som hon blev sjuk och att det är inte är ovanligt att sköldkörtelsjukdomar börjar med just ångestattacker. Detta genom att hormoner fullkomligen rusar ut i blodet och skapar oreda. Diagnosen Hypotyreos, som innebär en underproduktion av sköldkörtelhormon och upptäcks genom förhöjda TSH-värden, föregås många gånger av Hashimoto som i sin tur innebär att antikroppar attackerar sköldkörteln och skapar en kronisk inflammation. Nadja upplever att man i ett första skede endast tar TSH-prover och inte antikroppsprover vilket kan vara en av anledningarna till att det för många tar lång tid att få en diagnos.
– Ja, och därför borde man kolla upp antikropparna i ett tidigare skede så att exempelvis personer som får diagnosen utbrändhet får testas för att utesluta om det kan ha med sköldkörteln att göra, menar Nadja Öström.
Men det skulle dröja innan Nadja fick sin diagnos och inte heller några TSH-prover togs efter hennes traumatiska upplevelse. Som egen företagare kände hon också att hon inte kunde ”känna efter för mycket” och trappade ganska snart upp arbetstempot till heltid igen efter att ha försökt återhämta sig en tid. Men 2008 började hennes hjärta slå konstigt, och då tog man för första gången TSH-värden på henne.
– Mina TSH-värden var lätt förhöjda vilket dock är inom ramen för vad som anses normalt, och några prover på antikroppar togs inte. Däremot undersökte läkaren brösten och hittade något under armen. Jag fick min son 2004 och hade slutat amma för länge sedan men det hade fortsatt att läcka ur brösten vilket oroade mig. Jag skickades på mammografi, hade förstås svår ångest och var övertygad om att jag skulle dö i bröstcancer. Men man hittade inget fel med brösten. Idag vet jag att även dessa symptom kan vara ett tecken på att något kan vara galet med sköldkörteln.
Under året som kom kände Nadja mer och mer hjärtrubbningar och det ”gurglade” obehagligt i bröstet. På vårdcentralen konstaterade läkaren nu att hon hade dålig syresättning i blodet och att det verkade var något fel på lungorna. Nu slog paniken till på allvar.
– Ja, jag var rökare på den tiden och som sådan bryter man lätt ihop av ett sådant besked och fruktar lungcancer, vilket jag också gjorde. Jag slutade rakt av med rökningen och har inte rökt sedan dess, även om man inte heller hittade något fel på mina lungor sedan. Flera år senare konstaterades en B-vitaminbrist, som läkaren tolkat felaktigt som syrebrist i blodet.
Nadja kämpade med sig själv utan att känna att hon fick någon riktig hjälp, och symptomen blev bara fler. Hon gick upp i vikt men tappade aptiten, såg gravid ut och blev röd i ögonen. Det kändes som att allt stod still och svarta tankar snurrade i huvudet. Hon kände inte alls igen sig själv längre. Vid kommande läkarbesök togs TSH-prover igen och nu var värdet så pass högt att hon fick diagnosen hypotyreos och det läkemedel som traditionellt erbjuds för diagnosen, Levaxin, skrevs ut.
– Jag började med låg dos och det verkade fungera bra i början. Jag fick tillbaka aptiten, började löpträna, tänka mer på kosten och ta hand om mig själv bättre. Men efter något år började jag få besvär i halsen, jag fick tillbaka nackproblemen, yrseln och vaknade av att jag mådde jättedåligt på nätterna. Förutom att jag slutat röka hade jag också börjat löpträna men nu gick allt trögt. En annan läkare på samma vårdcentral bedömde att yrseln kunde bero på skada i nacken och kollade balans och reflexer men strax efter fick jag beskedet att mina problem inte hade med nacken att göra utan istället var stressrelaterade, vilket jag inte riktigt kunde känna igen.
Eftersom TSH-värdet ökat ytterligare fick Nadja beskedet att Levaxin-dosen skulle ökas. Detta hjälpte dock inte alls och vid jul 2012 var katastrofläget ett faktum.
– Jag hade tagit den högre dosen i 10 dagar och nu började hjärtat hoppa och slå våldsamt samtidigt som det ibland kändes som att hjärtat stannade, magen ballade ur totalt och jag hade enorm värk i lederna. Konstigt nog fick jag alltså även överfunktionssymtom när jag gick upp i dos. Jag gick hos en psykolog vid den här tiden då jag började få ångest och en djup depression blev ett faktum.
Då det kändes som att hon inte fick någon hjälp började Nadja nu själv studera allt hon kom åt om sjukdomen. Hon ändrade sin kost, gick ner 10 kg och gick med i Sköldkörtelföreningen som hon nu är ordförande i. Här började vändningen men det skulle ta ytterligare en lång tid innan hon till slut själv såg till att skaffa sig rätt medicinering.
– Via en vän fick jag reda på att det finns ett direktverkande sköldkörtelhormon som man kan kombinera med Levaxin. Men det visade sig väldigt svårt att få medicinen utskriven fast jag bad om att få testa. Till slut lyckades jag dock få en burk utskriven av en privatläkare och jag blev mycket bättre genom att gå ner i Levaxin-dos och kombinera med den nya medicinen. Jag hade också hört och läst att det finns ett naturligt hormon från grisen och skrev brev till läkaren och berättade att jag ville pröva. Men det visade sig ännu svårare, bland annat kunde man få galna ko-sjukan av den medicinen fick jag till svar.
– Det kändes helt hopplöst och jag hade förstås självmordstankar men efter att jag inte längre fick någon hjälp på vårdcentralen eftersom jag inte tog den rekommenderade Levaxin-dosen så lyckades jag till slut hitta en läkare som ville låta mig testa det naturliga hormonpreparatet från grisen. Hon var också den första som sa ”vad jobbigt du har haft det”. Jag var henne tacksam intill tårar och det visade sig att de hormonerna var precis vad just jag behövde. Idag tar jag bara dessa hormoner och mår jättebra, berättar Nadja.
Sedan ett och ett halvt år är Nadja Öström ordförande i Sköldkörtelföreningen och hon har också utbildad sig till kostrådgivare samt driver fortfarande sin frisörsalong. I sitt arbete hjälper hon nu andra kvinnor med att hitta ett sätt att bekämpa sina sköldkörtelsjukdomar och för att det inte ska behöva ta så lång tid fram till diagnos och rätt medicinering som i hennes eget fall.
– I Sköldkörtelföreningen handlar det mycket om att svara på frågor och försöka vägleda kvinnor som ofta är desperata. I föreningen verkar vi bland annat för att nationella riktlinjer för diagnoserna men vi håller föreläsningar också, skriver debattartiklar och anordnar varje år Sköldkörteldagen. Vi är 2 000 medlemmar i föreningen och 12 000 följer facebook-sidan vilket tyder på att vi behövs. Och den vanligaste frågan vi får är faktiskt ”vet ni någon bra läkare?”
– Själv mår jag utmärkt idag och känner igen mig själv igen vilket jag inte gjorde under många år. Men det kunde förstås ha gått snabbare och idag brinner jag för att förmedla just detta, att det måste öppnas upp för att få testa alternativa mediciner som kanske passar just dig bättre om inte den som vanligen skrivs ut har önskad effekt. Det finns så många som lider i det tysta precis som jag själv har gjort. Det vill jag ändra på nu, säger Nadja Öström.
