Många ungdomar känner behov av att vända sig till psykiatrin, men sjukvården har svårt att diagnosticera och behandla alla. Helgi Schiöth, professor i farmakologi vid Uppsala universitet, vill ändra på den saken. Detta genom att leta biomarkörer i blod, som kan fånga upp själva orsaken till psykisk ohälsa och möjliggöra tidigare diagnos.
– Vi vill ta reda på vad som orsakar psykisk sjukdom och det är en anledning till att vi letar efter biomarkörer hos ungdomar, berättar Helgi Schiöth, som genomför en populationsbaserad studie på ungdomar i åldern 14–16 år.
– I studien bedömer vi deras risk för att utveckla psykisk ohälsa. I blodet mäter vi då nivåerna av vissa så kallade mikroRNA, som har betydelse för genreglering.
Det handlar om ett långtidsprojekt där forskarna följer upp och kallar tillbaka de här ungdomarna med jämna mellanrum. De samlar vid dessa tillfällen nya blodprover och gör även andra tester på psykisk ohälsa. Exempelvis får studiedeltagarna fylla i frågeformulär.
Målet – ett diagnostest för psykisk ohälsa
– Under ett antal år har vi numera kommit upp i drygt 900 personer, men under senaste perioden har vi fokuserat mycket på uppföljningar. Anledningen till vårt forskningsprojekt är att nästan en tredjedel av alla ungdomar känner behov av att söka hjälp. Det är väldigt mycket.
– Genom att vi vänder oss till unga kommer vi närmare orsaken, snarare än konsekvenserna. Orsakerna kan vara svåra att se i blodparametrarna hos vuxna med en längre historia av psykisk ohälsa, konstaterar Helgi Schiöth.
I framtiden hoppas forskarna att det ska gå att utveckla ett enkelt och billigt diagnostest som kan användas inom vården och som kan visa i vilket stadium patienten befinner sig i just nu, samt vilken risk denne har för att utveckla en svår psykisk sjukdom.
– Det som är intressant är att vi tittar på epigenetiska parametrar i vår forskning. Inom traditionell genetik tittar man på dem som utvecklat psykisk ohälsa och deras medfödda riskfaktorer. Då är det svårt att exempelvis bedöma om det finns en suicidrisk eller inte. Vi tittar istället även på vad som förändrats under sjukdomens gång.
Blodanalys ger ett mer objektivt mått
– Vi bygger upp en kunskapsbas av det som finns i blodet. I dagens psykiatriska undersökningar tittar man normalt inte på biologiska markörer, utan på vad patienten berättar. Samtidigt berättar patienter på väldigt olika sätt, vilket inte innebär ett lika objektivt mått som när man tar ett blodprov och får ett värde.
Det stora dilemmat är att det är långt ifrån hjärnan till blodet, menar Helgi, som dock konstaterar att man nu börjat hitta tekniker för att hitta parametrar i blod, som är relaterade till psykisk ohälsa.
– Kortisol är ett exempel på stresshormon, men som bara ger en del av bilden. Vi mäter även hormoner och proteiner i blodet för att skapa en helhetsbild. Tanken är att ju fler markörer vi har, desto lättare kommer det att vara att utveckla ett diagnostest eller ett test som indikerar aktuell status.
Hur nära är vi ett sådant test?
– Det finns flera steg. Det första är att identifiera en markör, och vi har identifierat nio potentiella markörer vid det här laget. Det andra är att verifiera och visa att markören är stabil och kan användas i flera olika populationer. Därifrån till att det blir ett diagnostest går hand i hand med teknikutvecklingen.
– Den storskaliga diagnosteknologin jobbar med att sälja chip till forskningen, som kan hjälpa till med att identifiera många proteiner samtidigt i blod. Så först måste vi komma så långt att det blir ett chip forskningsmässigt.
– Det beror alltså inte bara på oss forskare, utan även på hur stark viljan är att kunna göra storskaliga analyser. Genetiken är en del av vården idag, men när det gäller psykiatrin är det så många faktorer som påverkar, vilket gör det mer komplicerat. Men vi får inte ge upp, säger Helgi Schiöth.
Text: Mats Holmström
