Josefin Dahlberg var 10 år när hon drack alkohol första gången och vid 15 insåg att hon var beroende. I nya boken ”Idag är jag fri” beskriver hon öppenhjärtigt sin resa från de tuffa tonåren tills att hon lyckades bli nykter i 20-årsåldern. Idag lever hon sitt drömliv, bland annat som framgångsrik influencer, modeexpert och bloggare.
Efter att ha tillbringat tonåren i en slags dimma av alkohol var det egentligen först när Josefin under detta år började arbetet med boken som det klarnade för henne hur det kunde bli som det blev.
– Det som blev väldigt tydligt för mig under skrivandet var det här med flykten. Jag flydde saker mycket tidigt och så hade jag inte sett det förrän jag satte mig ner och skrev, berättar Josefin som idag är 29 år gammal.
Skapade sätt att få uppmärksamhet
– I grund och botten var jag ett väldigt oroligt barn. Jag hade ingen trygghet, det var väldigt rörigt hemma och mina föräldrar skilde sig på grund av att min pappa var alkoholist. När jag var liten blev min syster dessutom väldigt sjuk. Det gjorde att min mamma hade dubbla jobb och givetvis mycket fokus på min syster. Jag började därför skapa sätt att få uppmärksamhet. Det var jobbigt att känna sig bortglömd.
Det här med flykt och behov av uppmärksamhet visade sig på flera klassiska sätt under Josefins uppväxt. Hon var bland annat taskig mot andra i skolan, bråkig i allmänhet och fick byta skola flera gånger.
Man skulle vara duktig flicka, men det var ju inte riktigt jag. När jag var 10 började jag testa alkohol, röka och snatta. Allt som gav mig en kick var intressant. Jag hade dessutom mystiska magsmärtor som ingen läkare förstod sig på. Nu vet jag att det var ångesten hemifrån som spökade.
Alkohol gav en befriande känsla
– Jag gjorde mycket som fick mig att sväva iväg, glömma och förtränga. Och alkohol gav snabbast effekt. Jag tror att det var därför jag fastnade för alkohol. Jag blev snabbt sugen på att dricka mer ofta.
Med alkohol i kroppen kände sig Josefin varm inombords, till och med befriad. Hon kände sig också duktig och snygg, vilket hon inte annars gjorde under den här tiden. Det var även viktigt att människor förstod att hon inte mådde bra.
Jag tänkte att mår man dåligt så får man uppmärksamhet. Som min syster fick, och även min pappa. Det blev en jakt för mig att hitta saker att må dåligt av. Det gjorde att jag i tonåren hade ett självskadebeteende, jag skar mig och hamnade på sjukhus. Jag trodde på något sätt att det skulle vara lösningen. Men så var det ju så klart inte.
”Jag kan inte dricka normalt”
– Relationen med pappa har kommit och gått. Han hade inte ett riktigt jobb och klarade sällan att ta ansvar. Det gjorde att jag sökte jättemycket bekräftelse från pappa som liten, och senare i livet från män, berättar Josefin.
Under åren mellan fyran och sexan drack Josefin alkohol någon helg i månaden. På högstadiet blev det oftare. Hon sögs till festtillfällen men märkte tidigt att hon reagerade annorlunda när hon drack.
När andra började känna sig snurriga och ville ta det lugnt, då gick jag över gränsen och bara fortsatte. Redan vid 15 sa jag ”jag har fått min pappas alkoholproblematik, jag kan inte dricka normalt”. På sätt och vis var den insikten en del av räddningen men då gjorde jag ingenting åt det utan använde det mer som en ursäkt.
Kom in på journalistutbildning – slutade med alkohol
Josefin berättar att det inte var någon som trodde det var möjligt att hon skulle klara av att sluta dricka alkohol. Men när hon var 18 och hängde nästan konstant på krogen, hade ständiga minnesluckor och kunde vakna upp på olika ställen på morgonen, började hennes mamma bli väldigt orolig och ifrågasättande.
– ”Du måste göra någonting åt det här”, sa hon. Jag hade också börjat inse detta och gjorde något halvhjärtat försök att ta hjälp. Men till ingen nytta. En del av vändningen kom istället när en kille som jag tycker väldigt mycket om tyckte synd om mig istället för att bara tycka att jag var en galen tjej. Han förstod att jag behövde hjälp.
Men den stora vändningen skulle visa sig vara när hon fick reda på att hon kommit in på en journalistutbildning. Josefin, som trots allt alltid varit disciplinerad och passat tider, tog då sitt livs viktigaste beslut. Att göra slut med alkoholen.
”För första gången ville jag själv göra en förändring”
Jag hade nu en öppning till ett nytt liv. Det hade vid den här tiden gått så långt att jag bland annat ofta fick panikångest. Men nu tänkte jag: ”Det här är min chans”! För första gången ville jag själv göra en förändring, och då lyckades jag till slut.
Redan när Josefin varit nykter i fyra månader hade hon bestämt att hon skulle jobba med mode, resa runt världen och inte minst skriva en bok om hur hon blev nykter. Fortfarande var det ingen som trodde på henne men nu släpps hennes öppenhjärtiga berättelse på Lava Förlag.
– Boken är skriven på nätterna under det här året, det har varit svårt och har ibland känts omöjligt men nu är den äntligen klar. Den är extremt personlig och uppdelad i tre delar:
Boken ska motivera andra till att göra en förändring
– Första delen handlar om min uppväxt med min alkoholiserade pappa. Andra delen om min egen problematik och den tredje om hur jag blev nykter och hur jag håller mig nykter. Det finns inga faktarutor utan allt beskrivs i löpande text, berättar Josefin.
Josefin, vad har du för förväntningar på boken och vad vill du säga till den som läser den och kanske känner igen sig själv eller någon närstående?
– Jag känner mig väldigt laddad och förväntansfull och hoppas att boken kommer att köpas av många. Jag är extremt glad över att jag fick insikten så tidigt och vill så gärna dela med mig av mina erfarenheter.
– Mitt råd till andra är att inte vänta med att ta makten över livet. Bli medveten om din egen förmåga att förändra till det bättre, och det med förhållandevis små medel. Det viktiga är att verkligen vilja göra förändringen, säger Josefin Dahlberg.
Köp boken hos Bokus här
Läs mer om Josefin Dahlberg här
Boken ”Idag är jag fri” släpps på Lava Förlag den 21 augusti och kommer att vara tillgänglig såväl hos nätbokhandlare som Adlibris och Bokus som i den fysiska bokhandeln.
Text och foto: Mats Holmström
