Den svenska vården har blivit mer jämställd under de senaste 10 åren och allt tyder på att det fortsätter i rätt riktning. Det visar Jämställdhetsutredningen som överlämnade sitt betänkande till regeringen i december 2015. Men det är också tydligt att det fortfarande finns mycket kvar att göra.
Ett exempel är att män fortfarande har större chans än kvinnor att få vård på en strokeenhet när de drabbats av stroke. Inom cancervården och hjärtsjukvården finns också fortfarande könsskillnader. En betydande orsak till det anses vara att kvinnor och män reagerar olika på behandling, samtidigt som experimentell forskning till största delen sker på handjur och hanceller.
Karin Schenck-Gustafsson är seniorprofessor i kardiologi vid Karolinska universitetssjukhuset och har anlitats som expert i Jämställdhetsutredningen.
− Vi ser till exempel att kvinnor inte får lika bra hjärtvård som män vid hjärtinfarkt. Kvinnor kan till exempel skickas hem för att deras kranskärl ser normala ut. Detta trots att kvinnor kan ha hjärtinfarkt utan att ha förträngningar i kranskärlen, säger hon.
Hon anser inte att jämställd vård innebär att vården alltid ska vara likadan. Istället bör den vara anpassad efter de skillnader som finns mellan könen.
− Tyvärr finns fortfarande dålig kunskap om genusmedicin på många håll inom vården. Det lever kvar någon gammal föreställning att kvinnor och män ska vara lika på alla sätt, även fysiskt. Våra kroppar är dock inte lika, vi får inte samma symtom och svarar inte likadant på behandling. För att kunna ge likvärdig vård måste vi vara medvetna om det.
Men det finns också exempel på att positiva förändringar sker:
− Ja, att symptomen skiljer sig vid hjärtinfarkt ledde tidigare till att kvinnorna fick behandling en timme senare än männen från debut av symptom till behandling på hjärtavdelning. Efter diskussioner och initiativ som kvinnohjärtkampanjen Woman in Red (1.6 miljonerklubben) och ändring av ambulansmanualer med mera försvann denna skillnad. Tiden är viktig vid hjärtinfarkt och varje minut har betydelse för överlevnaden.
− Numera är det fullt accepterat att mekanismerna bakom hjärtinfarkt är olika hos män och kvinnor, därför behövs ny diagnostik samt en medvetenhet inom professionen. I färska publikationer från EU och USA finns fina genomgångar och rekommendationer angående detta.
Trots att mycket fortfarande finns att göra känner Karin Schenck-Gustafsson tillförsikt inför framtiden då hon som grundare och ordförande för Centrum för Genusmedicin vid Karolinska institutet föreläser om genusmedicin för läkarstuderande. Där konstaterar hon att informationen når fram på ett bra sätt.
− Yngre människor har inga svårigheter att ta till sig det vi säger. Problemen finns hos den äldre generationen som upplever genusmedicin som någon sorts feministgrej, istället för ett medicinskt kunskapsområde, konstaterar hon.
Det finns också andra insatser som på sikt kan förbättra vården för både kvinnor och män, exempelvis läkemedelsbanken Kön, genus och läkemedel som började byggas upp för några år sedan. Här får läkare information om könsskillnader inom läkemedelsanvändning, till exempel när det gäller doser och biverkningar. Denna kunskap finns dock ännu inte gällande alla läkemedel.
Blickar man ytterligare en tioårsperiod framåt så ser det alltså fortsatt ljust ut:
− Ja, allt går långsamt men jag tror att i och med att kunskaperna om genusmedicin ökar så får patienterna bättre behandling. Ett bra mansexempel är depression som sannolikt är underdiagnoserat hos män. Om vi fångar upp männen genom bättre diagnostik kan fler män få den hjälp de behöver, säger Karin Schenck-Gustafsson.
