För att fetma ska kunna förebyggas krävs förutom vilja och motivation hos individen även förändringar på samhällsnivå. Det menar allmänläkaren och doktoranden Helena Dreber, som tillsammans med läkar- och forskarkollegorna Anna Gunnerbeck, Erik Hemmingsson och Lars Jerdén gick ut med ett ”fetmaupprop” i slutet av förra året.
Enligt Helena Dreber är bakgrunden till att fetmauppropet behövs att vi lever i ett samhälle som ständigt uppmuntrar till matintag och stillasittande.
– Ja, ökningen av fetma i samhället beror framförallt på ett ökat matintag. Men ”orsakerna till orsakerna”, dvs. att vi äter mer nu än för 50 år sedan, är mer komplexa. Vi manas ständigt till att äta idag, reklambudskap pockar på och det finns affärer överallt som säljer kaloririka livsmedel. Mat har heller aldrig varit så billig som idag. Det beror delvis på grund av subventioner av sötningsmedel. Det gör att kaloririka men näringsfattiga produkter finns att få tag på överallt.
Tydligt samband mellan ökad fetma och halvfabrikat
Det gömda sockret som finns i t.ex. sötade drycker utgör en stor fälla till dolt kaloriintag. Man kan även se ett tydligt samband mellan ökad frekvens av fetma och intåget av halvfabrikat på marknaden.
Med uppropet vill man få politiker att ta detta på allvar och börja förebygga fetma på samhällsnivå. Initiativtagarna bakom uppropet har enats om fem evidensbaserade åtgärder som skulle kunna ge effekt. Bland annat att införa en skatt på läsk, se till att skolor serverar bra mat och ge alla svenskar möjlighet till daglig motion. Politiska beslut som vågar gå emot kommersiella intressen och står upp för människors hälsa, menar man.
Namnunderskrifterna har strömmat in sedan Helena och hennes kollegor gick ut med uppropet i media i slutet av december 2016. I ett senare skede planerar initiativtagarna att presentera uppropet för sjukvårdsminister Gabriel Wikström.
Det har funnits en ”skyll-dig-själv”-mentalitet
Helena, en av de fem åtgärderna i uppropet är att öka preventionen inom hälso- och sjukvården. Ni skriver att följsamheten till Socialstyrelsen riktlinjer för att åtgärda inaktivitet och ohälsosamma matvanor är låg. Vilka riktlinjer är det som inte följs här?
– 2011 tog Socialstyrelsen fram nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Riktlinjerna beskriver hur vi, på ett evidensbaserat sätt, bör arbeta med patienter som har en aktivitetsnivå eller matvanor som kan vara skadliga för hälsan. Till exempel finns det betydligt större evidens för att en person med ohälsosamma matvanor ska erbjudas ett så kallat kvalificerat rådgivande samtal, där man t.ex. använder sig av en speciell samtalsmetodik, jämfört med bara enkla råd. En utvärdering från år 2016 visar att en liten andel av patienterna får del av riktlinjerna.
En kvalificerad gissning är att preventivt arbete inte hinns med i dagens pressade vård.
Sjukvården behöver se över hur vi bemöter personer med fetma
Hur kan sjukvården och skolan arbeta mer aktivt för att stävja diskriminering av personer med fetma?
– Framförallt behövs det mer kunskap. Idag vet vi att fetma är oerhört komplext, och den kunskapen behöver vi sprida. Länge har fetma setts som ett problem för individen, det har funnits en “skyll-dig-själv”-mentalitet gentemot den som inte “tagit till sig” förenklade budskap som “ät mindre och rör dig mer”. Idag vet vi att vi är olika benägna att samla på oss kalorier. Vi vet också att fetma är oerhört svårt att bota om man väl har fått det. Det finns starka fysiologiska system som försöker motarbeta en viktnedgång och gör att ämnesomsättningen blir förhållandevis lägre efter en viktnedgång vilket brukar resultera i en snabb viktuppgång.
Om vi lyckas sprida den här kunskapen tror jag att fördomarna kring fetma kan minska, på samma sätt som vi lyckats minska fördomarna om annat i samhället.
– Sjukvården behöver också se över hur vi bemöter personer med fetma. Forskning visar att personer med fetma söker vård i mindre utsträckning än normalviktiga. Det borde vara tvärtom med tanke på de följdsjukdomar man kan få av fetma. Här måste vi vara självkritiska och fråga oss varför det är så – har vårt bemötande en del i det? Samma sak gäller skolan. Barn uttrycker diskriminerande åsikter mot personer med fetma redan i mellanstadieåldern. Mobbing mot barn med fetma är tyvärr en vanlig patientberättelse jag får höra.
”Vi ser fram emot fler underskrifter från allmänheten”
Uppropet startade den 27 december förra året. Hur har det gått med underskrifter och har ni något mål gällande antal underskrifter innan uppropet ska presenteras för sjukvårdsministern?
– Vi är nöjda över att vi fått ett brett stöd från Sveriges fetmaforskare och kliniker. Den breda uppslutningen visar att det här är en fråga som måste tas på allvar av Sveriges politiker. Man kan få intrycket av att politikerna har abdikerat från allt ansvar vad det gäller fetmafrågan och istället lämnat det till kommersiella intressen eller individens egna ansvar. Det har inte visat sig vara en hållbar väg i och med att fetmaförekomsten ökar.
– Nu vill vi sprida uppropet till allmänheten. Visa för beslutsfattare att vi också har ett allmänt stöd. I skrivande stund har vi nästan 1200 underskrifter. Många av dem har arbetsrelaterad anknytning till fetmafrågan. Nu ser vi fram emot att få fler underskrifter från allmänheten.
Ett helhetsgrepp om fetma kan vända trenden
– Vi tänker kontakta sjukvårdsministern så snart antalet underskrifter börjar sjunka i antal, för att få till ett samtal kring vad han som politiker kan göra för att stävja epidemin.
Hur ser det ut inför framtiden? Kommer trenden med ökad fetma i samhället att kunna vända och pågår fler bra initiativ som du känner till?
– Det finns tydliga bevis på att fetmaförekomsten kan vändas om vi tar ett helhetsgrepp kring frågan. Se till exempel initiativet i Finland “Health in every policy” där man i staden Seinäjoki lyckats halvera antalet barn med övervikt inom loppet av bara några år genom breda samhällsinsatser. Dessa typer av initiativ förespråkas av WHO som det enda sättet att kunna vända trenden. Att fortsätta som idag räcker inte, säger Helena Dreber.
