Brist på vitamin D har kopplats ihop med bland annat depression och nedstämdhet och senare års forskning har satt den i samband med en lång rad andra sjukdomar och ohälsotillstånd. Många är också de individer som har brist på vitamin D, inte minst bland oss som bor i Norden.
Vitamin D är ett samlingsnamn för två ämnen med vitamin D-funktion i kroppen. Kolecalciferol (D3) är det ena och anses vara viktigast och ergokalciferol (D2) är det andra och anses således vara av mindre vikt. D3 får du av solen samt animaliska livsmedel, återfinns mest i fisk och en mindre mängd i ägg, kött och mjölkprodukter. D2 finns i svamp och i vissa alger samt i berikade livsmedel främst mjölkprodukter och flingor av olika slag.
Vitaminerna tas upp via tunntarmen och omvandlas därefter i levern och njurarna till den form av D-vitamin som vår kropp kan använda sig av. Det färdiga vitaminet kan därefter lagras både i skelettmuskulatur och i fettvävnaderna. Vitamin D kan även bildas i huden vid solbestrålning. De ultravioletta strålarna omvandlar provitamin D, som finns i huden, till vitamin D.
Under sommarhalvåret räcker en daglig solexponering under 10-15 minuter av minst 30 % av kroppen. Under vinterhalvåret, när solen står lågt i de nordiska länderna blir detta dock otillräckligt. Hudpigmentering skyddar emot solljus, vilket leder till att mörkhyade personer bildar mindre mängd vitamin D jämfört med ljushyade. Förmågan att bilda vitamin D minskar även med ökande ålder.
D-vitamin har många funktioner men är främst känt för sin viktiga roll i kalciumomsättningen då det stimulerar upptaget av kalcium i tarmen och reabsorptionen av kalcium i njuren. Tillsammans med paratyroideahormon och kalcitonin reglerar Vitamin D även kalciumbalansen i skelett och tänder. Utan vitamin D mineraliseras inte skelettet på rätt sätt och kan orsaka ett uppmjukat skelett (osteomalaci). Även karies kan motverkas med ett korrekt intag av vitaminet.
D-vitamin förbättrar också upptaget av mineraler och som vi redan nämnt så behövs vitaminet för ett bra upptag av kalcium i tarmen. Även fosfor är beroende av D-vitamin. Då D-vitaminet ökar upptaget av kalcium anses det även ha en fettförbrännande effekt. D-vitamin behövs för cellernas tillväxt och för nervsystemet, det motverkar muskelsvaghet och hjärt-och kärlsjukdomar och är även bra för håret och vår hud. Utöver detta har D-vitamin även en positiv inverkan på vår hormonbalans, och anses faktiskt själv vara ett hormon då kroppen har en egen förmåga att producera ämnet.
Till de hormoninverkande funktionerna hör en ökad produktion av testosteron vilket höjer sexlusten och kroppens fertilitet. Även må bra-hormonet dopamin och noradrenalin sägs påverkas i positiv riktning av D-vitaminet. D-vitamin har även en funktion i immunförsvaret då de behövs för en att en typ av vita blodkroppar (T-celler) ska kunna fungera optimalt. T-cellerna har främst en roll i bekämpandet av bakterier och känner igen ämnen och bakterier som tidigare infekterat kroppen och kan därför aktivt bekämpa dem innan sjukdom bryter ut en andra gång.
Kroppen har inte förmågan att göra sig av med vitamin D och allt som intas adsorberas. Allt för höga värden av D vitamin kan göra att kalciumvärdet i blodet höjs vilket i sin tur leder till att kalcium och fosfat lagras in i kroppens organ vilket kraftigt kan påverka organets funktion.
