Sedan början av året är överläkare och professor John Pernow ordförande i Hjärt-Lungfondens forskningsråd. Här berättar han om de stora framsteg som gjorts inom området under de senaste 20 åren, då bland annat dödligheten i hjärtinfarkt har halverats. Han berättar även om framtiden och vad som krävs för att fler med hjärt-lungsjukdom ska leva längre med god livskvalitet.
John är överläkare och professor i kardiologi vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset. Han har således lång erfarenhet av olika positioner inom både akademi och klinik. Bland mycket annat som medlem i Hjärt-Lungfondens forskningsråd där han alltså nu är ordförande. Rådet består av ett antal av landets främsta experter inom hjärt- och lungforskning.
– Forskningsrådet innehåller så många som 24 personer. Det är över 400 ansökningar som kommer in under den stora ansökningsomgången i slutet på maj och dessa personer behövs för att bedöma alla dessa samt för att undvika jäv. Vi är indelade i åtta bedömningsgrupper som består av forskningsrådets ordinarie ledamöter med tillägg av några externa sakkunniga. Det innebär att vi blir minst fem personer i varje bedömningsgrupp och att vi har ungefär 60 ansökningar per grupp att hantera.
– Förutom att jag leder en av dessa grupper är det min uppgift som ordförande att fördela ansökningarna bland bedömningsgrupperna. Därefter arbetar dessa självständigt i sina bedömningar. Sedan gör vi en sammanställning av alla ansökningar baserad på poäng enligt en rankinglista.
– Utöver det har vi under året olika utlysningar. Just nu håller vi exempelvis på med att göra bedömningar gällande Prins Daniels forskningsanslag för unga lovande forskare. Anslaget är på sex miljoner kronor och går till en enskild forskare. Vi bedömer även exempelvis reseanslag under året, och vi har regelbundna strategi- och utvecklingsmöten, förklarar John.
Metoder för att undvika en ny hjärtinfarkt
Vi frågade John om den allmänna utvecklingen inom området hjärt-lung gällande forskning, mediciner och behandlingsmetoder. Var sker den snabbaste och bästa utvecklingen och vad mer behöver göras i framtiden?
– Det är en stor fråga. Ser man på hjärtsjukdomar som jag av naturliga skäl kan bäst så sker en väldigt stark utveckling inom flera områden både när det gäller diagnostik och behandling. Vi ser till exempel att dödligheten i hjärtinfarkt närmast har halverats under de senaste 15-20 åren. Från cirka 20 procents dödlighet till 10 procent. Det är tack vare bättre behandlingar, både i akutskedet och i det man kallar den sekundärpreventiva behandlingen. Alltså den som innebär att minska antalet återfall i hjärtinfarkt.
– S.k. ballongvidgning på patienter med hjärtinfarkt har hjälpt till när det gäller akutfasen och rehabiliteringsfasen har blivit bättre i största allmänhet. Omhändertagandet är bättre och risken för att få en ny infarkt har minskat. Det handlar om allt ifrån förändring av livsstil till bättre medicinering. Det finns också en ökad kunskap om vilka faktorer man själv kan påverka, förklarar John.
På senare år har dock den här nedgången i dödlighet i hjärtinfarkt planat ut. John förklarar att detta beror på att vi med tillgängliga medel och den kunskap vi har idag kommit så långt man kan komma. Därför behövs mer forskning och nya behandlingar så att den positiva utvecklingen ska ta fart igen, menar han.
– Rent allmänt kan man säga att det vi skulle behöva bli bättre på är att dels kunna identifiera orsaken till att man får åderförkalkningsplack i kranskärlen. Därutöver vilka av placken som är riktigt farliga och som riskerar att orsaka en hjärtinfarkt. Det är nämligen inte alla som gör det.
– Här skulle vi behöva verktyg när det gäller bilddiagnostik, men också molekylära markörer som vi kan mäta i blod. Vad är det för faktorer som driver det här, och inom vilken grupp av patienter ska vi vara ännu mer aggressiva? Vi behöver sannolikt också hitta nya behandlingar som hämmar själva åderförkalkningsprocessen. Där har vi inte så mycket ännu men det pågår forskning och det är viktigt att den kan fortsätta för att vi ska kunna förebygga hjärtinfarkt både primärt och sekundärpreventivt.
– Dessutom har vi ännu ingen behandling för den skada som uppstår i hjärtat av själva infarkten. Idag återställer vi enkelt uttryckt blodflödet vid en hjärtinfarkt, men vi vill även behandla den skada som uppstår. Det finns studier på det men de har ännu så länge in fallit så väl ut, konstaterar John.
Fler friska år utan hjärt-lungsjukdom
John berättar vidare att det bland annat har hänt mycket gällande hjärtsvikt. Detta i form av nya läkemedel som har förbättrat såväl överlevnad som livskvaliteten. Även inom hjärtflimmer/förmaksflimmer har man kommit långt men även här finns mer att göra, menar han.
– Vid detta vanliga tillstånd är den stora behandlingen att försöka bränna bort det som är själva substratet/orsaken till att förmaksflimmer uppstår. Där har man kommit långt, men vi har en bit kvar. Man kan fortfarande inte behandla alla utan framförallt de som har flimmer i perioder. De som däremot har ett kroniskt/permanent flimmer, där är man sämre på att kunna återfå en regelbunden rytm.
– Dessutom är det viktigt att kunna hitta individer med hjärtflimmer som inte har symtom. Forskning pågår för att kunna förbättra screeningen i det. Detta för att kunna förebygga allvarliga komplikationer av hjärtflimmer som tex blodproppar vilket kan ge allvarliga följdsjukdomar som stroke, konstaterar John.
Hjärt-Lungfondens vision är en värld fri från hjärt-lungsjukdom. Men är detta möjligt?
– Vi kommer naturligtvis aldrig att bli helt fria från hjärt- och lungsjukdom. Visionen ska kanske vara att detta är något man strävar efter men inte uppnår fullt ut. Befolkningen blir ju också allt äldre så förekomsten av hjärt-lungsjukdomar kommer att finnas kvar.
– Däremot bör vi ha som målsättning att människor ska ha fler friska år utan dessa sjukdomar. Det är ett väldigt konkret mål som vi dels uppnår genom att förebygga men också genom att den som trots allt drabbas ska ha fler symtomfria år, dvs. fler år med god livskvalitet. Detta har vi delvis uppnått men det krävs mer för att det ska bli riktigt bra enligt min mening, avslutar John Pernow.
Text: Mats Holmström
